- Project Runeberg -  Poesi och prosa : efterlämnat /
392

(1944) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Minnen av Dan Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tid satt med Bibeln uppslagen framför sig. Jag låg med
honom på hans vind en och annan gång, han läste sina dikter
och föredrog stycken ur "Den underbara byttans berättelser",
där hans cyniskt sanningskära ironi spelade och gäckades
med denna världens makter och väldigheter. Hans humor är
ofta omvittnad. Men den verkade aldrig fri, han höll den
som i snara under de vilda krumsprången, iakttog den
misstänksamt, den var fylld av bitter desperation. Det var ingen
vila att vara i hans närhet, men man greps, eggades. Annars
kunde han nog vara pojkaktig. I Brunnsvik låg han någon
gång i det elevrum, som jag jämte en kamrat bebodde. Då
blev det dåligt med sömnen. Draperade i lakan à la grekiska
togor gingo vi ibland i gåsmarsch runt sågbocken på
vedbacken mitt i natten — Dan i teten med fiolen.
Samtalsämnen fattades aldrig, men som vi voro tre rätt omaka figurer,
tillhörde de ofta den lättare arten. Utom en massa konstiga
djur, av vilka "Sillkatten" vunnit en viss berömmelse,
uppfanns under dessa nattliga glädjestunder ett nytt system för
mänsklighetens indelning i klasser — ett system vars
topppunkt betecknades med hel-Rickard och det allra lägsta med
trettiotvåendels-august, det slöaste och bedrövligaste av allt
mänskligt! Denna skolpojksjargong kunde ibland ge honom
en viss vila, men i regel slog han om helt tvärt, slog till med
ett sprucket skratt och vände sig om och teg.

Sommaren därpå arbetade jag som yrkesmålare i ett litet
gruvsamhälle i södra Dalarna och hade som kamrat en av
Dans närmaste vänner, en ung artist och skriftställare, som
hade fått för sig att han skulle tjäna pengar och göra något
"nyttigt" ett par sommarmånader. Vi höllo då på i ett
skolhusbygge där i ödemarken, lagade vår mat själva och sovo
på granris i en garderob. Vi mådde förträffligt där; den

’392

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrpoesi/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free