Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Emerson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emerson
Gustaf Fröding har skrivit en dikt om "de goda och ädla",
som ställa sig på piedestaler och posera framför speglar.
Skalden själv vill inte vara bland dem. Och det är sant, att det
finns ett slags ädelhet, som är nästan svårare att uthärda än
råheten. Man möter den än här än där och alltid tycks den
en lika ljum och syre fattig. Den behöver visst ej alltid
framträda med all den fåfänga Fröding i sin dikt satiriserar, till
en del kan den vara äkta och respektabel. Men den är alltför
medveten och avsiktlig, verkar alltför mycket söndagskostym.
Framför allt är den trångsynt och trångbröstad.
Dessa "goda och ädla" lämna verkligen liksom den rike
ynglingen ha hållit alla lagens bud alltifrån sin ungdom. Men
de utgöra ett släkte av stugsittare och salongsmoralister och
ha aldrig vågat sig ut i livets råa och hårda väder. De hålla
sig blott där romantikens blå blomma frostfritt övervintrar.
Med andra ord: det är salt de sakna, dessa goda människor.
Men saltet är också en nödvändig sak. Den sanna människan
skall icke blott vara världens ljus utan också dess salt. Och
den sanna människan är icke alltid så förfärligt "ädel" —
inför människor nämligen. Det verkligt ädla går stundom
förklätt omkring bland syndare och publikaner, och den
ädelhet vi vörda hos de stora döda har sällan varit fullt salongs-
’405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
