Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Dostojevski i hans tidskriftsartiklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cip och påstå, att l’or dr c och civilisationens ljus ligger däri,
tills den olycklige slutar med att tro detta uppriktigt, blint
och beskedligt". I denna andelöshet, denna moraliska nihilism
ser Destojevski det onda och det är detta som han bekämpar,
då han vänder sig mot den västerländska civilisationen med
alla dess "moderna" idéer. Kampen mellan den ryska och den
västerländska andan blir för Dostojevski helt enkelt kampen
mellan gott och ont, mellan det religiösa och det irreligiösa.
Att vara sann ryss det blir då icke att vara rysk medborgare,
utan ett på samma gång trängre och vidare begrepp —
trängre så tillvida som det icke omfattar varje rysk född och
vidare emedan — som Dostojevski säger — "att vara sann
ryss är blott att vara alla människors broder". Det är denna
innerliga, ur religiös känsla sprungna broderlighet, som,
enligt hans mening, ensam kan rädda världen.
I en underbart vacker liten berättelse, som även finnes
intagen i denna dagbok — "Bonden Marej" — har Dostojevski
ytterligare åskådliggjort detta folkligt äktryska, vars
ödmjuke talesman han själv är. Han berättar däri ett minne
från sin barndom, vilket under en pinsam stund under hans
fängelsevistelse i Sibirien kommer upp i hans erinring.
Historien är mycket enkel. Som liten gosse trodde han sig en
dag under sina strövtåg höra någon ropa ett "vargen
kommer!" och rusade full av fasa ut på ett fält där en bonde
gick och plöjde. Med ett stort, gott moderligt löje ser
bonden på honom, lugnar honom, sträcker ut sitt tjocka, av
myllan klibbiga finger till ett korstecken över gossen. "Nog
nu, log han... Herre Gud, vad du kan hitta på! Gå nu!
Kristus vare med dig!" Denna enkla berättelse, säger
Dostojevski, "hade legat gömd i djupet av min själ, men av sig
själv och utan min vilja hade den plötsligt gjort sig påmint,
’426
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
