Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Personligheter - Dostojevski i hans tidskriftsartiklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när det behövdes. Jag kom ihåg det ömma, moderliga leendet
hos denne livegne bonde, hans korstecken och ruskandet på
huvet: du har blivit skrämd i onödan, voj, voj! Och särskilt
hans tjocka, av myllan klibbiga fingrar, varmed han så sakta
och med skygg ömhet vidrört mina darrande läppar.
Naturligtvis skulle vem som helst ha lugnat ett litet barn; men här
vid detta ensamma möte var det något helt annat, och om
jag varit hans egen son, skulle han ej kunnat se på mig med
en av strålande kärlek mer förklarad blick. Och vem
förmådde honom därtill? Han var ju vår egen livegne bonde och
jag herremanssonen; ingen skulle få veta huru han smekt
mig utan att få någon belöning därför. Kanske tyckte han
särskilt om små barn ? Det finns sådana människor. Det var
ett ensligt möte på det öde fältet, endast Gud från sin höjd
kunde se, av vilken djup och upplyst mänsklig känsla, av
vilken fin, nästan kvinnlig ömhet hjärtat kanske var fyllt
hos en och annan djuriskt rå och okunnig bonde, som ännu
icke väntade eller hade en aning om sin befrielse från
livegenskapen. Var det icke detta Konstantin Aksakov menade,
då han talade om vårt folks höga bildning?"
Dostojevski hade, som synes, en verklig lidelse för folket.
Men detta är ej detsamma som den romantiska
sentimentalitet som man annars brukar finna hos s. k. folkliga författare.
Dostojevski var visst icke blind för folkets fel och kunde
döma strängt nog i detta avseende, men han älskade sitt folk
just för dess ursprunglighet, dess naturliga, sant mänskliga
egenskaper. Han fann där den levande ande han förgäves
sökte hos de "upplysta" västerlänningarna. Kampen mellan
det ryska och det västerländska var sålunda för honom en
kamp mellan tron och nihilismen, mellan det andliga och det
intiga. Hans dröm om det ryska folkets uppgift i detta av-
’427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
