Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är underligt, hur även det tristaste kan bli
intressant, ja gripande, för den som känner det. Det fattigaste
människohjärta har ju sin saga, och den tarvligaste
människoboning har sin. En gammal kvinna — hon må synas
oss aldrig så simpel och sjåpig — stiger dock något i vår
aktning, då vi få höra, att hon är en moder. Och då man
vet, att den gamla kåken uppe vid Ljungmon ännu under
sin tredje ägare har sett fem barn födas och två växa upp,
betraktar man den genast med andra blickar. Då har den ju
dock varit ett hem, ja, i någons ögon har den just varit
Hemmet, och får därigenom något vördnadsvärt över sig.
Målaren Jakob Erling hade ursprungligen en större stuga,
vad man i dessa trakter kallade en "byggning", en halv mil
längre upp i skogsbygden. Då han emellertid aldrig lyckades
få den ordentligt inredd och dessutom var skuldsatt, måste
han snart lämna den ifrån sig. Han köpte då för sextio
riksdaler den redan då fallfärdiga stugan vid Ljungmon.
Meningen var väl från början att riva den och bygga nytt,
men Erling hörde till dem, som väl ha mycket planer men
föga kraft att förverkliga dem. Då han tillsamman med
sin unga hustru följde efter det lilla flyttlasset för att ta
stugan i besittning var det smällkall vinter. Hustrun gick
då med det första barnet och hon gruvade sig över den otäta
bostaden, och menade, att det skulle bli svårt att bärga barnet
i det dragiga rummet, där det obehindrat snöade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
