Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säga "mor", och fram på sommaren kunde hon så smått
springa omkring ute, då dagarna voro vackra. Äntligen
fick Kerstin njuta en moders alla glädjeämnen, men så hade
hon också väntat därpå i sju år. Då hon nu såg den lilla
och hörde hennes joller, kände hon sig åter ung. Den
ensamhet, som förut stundom hade tryckt henne, var nu borta,
och nu tyckte hon åter att livet var roligt att leva.
Och glädjen växte alltjämt, ju större Rut blev. Hennes
stora ögon blickade så troskyldigt omkring på allt, och
förståndet utvecklades fortare än kroppen. Hon fick ett lustigt
och rörande lillgammalt sätt, vilket kanske även berodde
därpå, att hon inte hade någon annan lekkamrat än modern.
Snart talades de vid nästan som jämnåriga.
Modern gjorde en docka åt henne av trasor, och med den
sysselsatte hon sig ständigt, alldeles som en "riktig" mor.
Hon lekte och berättade små sagor för den, dem "hon hade
hört av sin mor", hon vaggade och vyssjade den, och om
"barnet" ändå inte ville sova, sjöng hon för det, men inga
riktiga vaggvisor utan sådana sånger, som modern ibland
brukade sjunga om det nya Jerusalem och om de små barnen,
morgonstjärnorna i Guds krona. — Det hade blivit mera
helgdagslikt i stugan, sedan den lilla kom.
Aldrig hade hon varit till mycket besvär, och nu då hon
blev större kunde hon i stället vara till hjälp med ett och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
