Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo, mor kan vaga det på betsmanet, 0111 det ser lite ut.
— Skräp! Då tror hon, att de har vägt dåligt, och inte
går hon till boden och grälar för så lite. Tror du inte jag
försökt förr, så jag vet att det går, och det när gubben har
vatt hemma till och med. Femton öre kan vi få denna
gången! Vi kan köpa en pulverpistol och en ask knallpulver,
de blir jämnt, precis. En pulverpistol av järn, har du sett
nån sån?
— Nej. Är den farlig?
— Inte! Men den smälleri
Nu sänkte vägen sig och bygden kring kyrkbyn öppnade
sig. Det var annat än uppe på mon! Iiär lågo åkrarna feta,
svällande och stenfria och gårdarna sågo rika och förnämliga
ut. Och nere i byn lågo fina hus med glasverandor och
underligt tillsnickradc tinnar och torn. I mitten låg kyrkan,
vit och helgdagsberedd, och närmast omkring den var
kyrkogården. Över kyrktornet kretsade kajor i väldiga flockar,
och deras rop — kaj-kaj, kaj-kra — hördes vida omkring
i den lyhörda vårskymningen. Då och då slog en skara
ned på tornet och satte sig på korsarmarna.
Båda pojkarna sträckte upp sig. Särskilt kände sig den
lille långt ute i världen. När han såg kyrkan, kände han en
högtidlig rysning ila igenom sig.
— Där nere ligger småflickorna och Fritiof, pekade han.
— Ja du. Dit kommer allt vi också med tiden.
— 35 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
