Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern höjde rösten och talade med prästerlig skärpa:
— Alla människor äro syndare, ja, hur gudfruktig en
människa än är, så har hon åtminstone arvsynden och bära
på. Ingen på denna jorden kan vara fullkomlig, för vi äro
alla i synd födda. Det var bara vår frälsare, som var
fullkomlig, för han var Guds egen son. Gud var så god mot
människorna och ville dem så väl, att han lät sin egen son
ta på sig våra synder och lida döden för dem. Därför om
vi synda, det tillräknar inte Gud oss, bara vi be honom om
förlåtelse och vill bättra oss, ser du. Om edra synder voro
blodröda, står där, så kunna de ändå varda som en vit ull. Det
är bara synden mot den helige ande — den kan aldrig
förlåten varda, står där.
— Hur gör man då, när man syndar mot den helige ande ?
— Ja, det kan jag inte riktigt reda ut för dig, hur det är,
det är inte allt vi kan förstå riktigt, ser du. Men det menas
kanske som så, att när man riktigt förstockar sitt hjärta och
inte alls vill höra talas om varken Guds ord eller det eviga
livet, då syndar man mot den helige ande.
Det förstod nu inte Sten. Hur kunde en människa vara
sådan, att hon var ond på Guds ord och inte ville sitt eget
bästa?...
Modern tog sin korg och gick ned till källaren. Snart kom
hon tillbaka igen och bar nu korgen på axeln full med
potatis.
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>