Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som möjligt, och i stugorna lånades bänkar, pallar och stolar,
så många man kunde bringa samman. Dagen var solig och
söndagsvacker, och stugan bjöd till att vara fin och högtidlig,
så mycket den förmådde.
Jakob kom hem på lördagseftermiddagen så gott som
nykter, och det var hans mening att gå bort på söndagen,
innan samlingen begynte. Men på morgonen kom, helt
oväntat, en yrkesbroder till honom, rätt långväga ifrån. Han
hade en liter brännvin med sig, men då de inte ville vara i
vägen, satte de båda kamraterna sig i en liten spireaberså
några meter från stugan, för att njuta av den.
Så småningom började barnen samlas. De kommo i små
klungor från olika håll — böndernas barn herrskapligt
klädda, de andra tarvligare, men alla muntra och glada.
Kerstin stod på stenflisan utanför dörren och njöt av det liv
och den färgglädje som omgav stugan. Särskilt kärt såg hon
på flickorna. I sina ljusa klänningar med fladdrande band
och rosetter voro de som de unga bokarna i maj.
I bersån satt Jakob och skålade med sin kamrat.
— Erling är full, viskade en bland pojkarna, och de
närmast stående började fnittra.
Då kom Olaus, söndagsskolläraren. Det var en liten,
låghalt man; han var klädd i grågröna hemvävda kläder, hade
svart, rundkullig hatt på huvudet och käpp i handen.
Ansiktet var skägglöst och runt, än rundare såg det ut, då han
— 49 —
Jandel. Den trånga forten.
•1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
