Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om henne, och alltid sade hon, att systern varit så förståndig
och god. Så roligt det hade varit, om hon hade levat! Men
nu låg hon där borta på kyrkogården — bara häromdagen
hade han varit där med blommor, men de voro allt blöta
och vissnade nu... Fast systern var naturligtvis inte i
graven, det vara bara kroppen, och själen, den var i himmelen.
"Hon är icke här, hon är uppstånden" — han kunde sin
bibliska historia! Det var då märkvärdigt... Om systern
var lika liten nu i himmelen, som hon var då, när hon dog,
eller kunde man växa i himmelen också, tro? Men tänk,
om hon ändå låg kvar där nere på kyrkogården — tänk det ?
Det fanns människor, som kallades fritänkare, de trodde
inte, att det fanns någon uppståndelse, utan när man var
död, så var man död. Sådana fanns det ju redan på Vår
Herres tid, förresten. Sadducéerna, stod det, de trodde inte,
att någon uppståndelse gavs... Men det var naturligtvis
synd att bara tänka, för det fanns ju...
Han föll i en lätt dvala, och han tyckte att systern kom till
honom och tog honom med sig ut genom den ruskiga natten.
Hon var mycket hög och ljus, men han var liksom rädd för
henne och ännu räddare för mörkret omkring. Följ bara
med, sade systern, här är ingenting alls att vara rädd för,
det är inte så farligt, som du tror. Bara man går rätt, är
det inte farligt, och jag kan inte gå fel. Men så var hon
strax borta, och det var förfärligt ensamt och mörkt.
— 62 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
