Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är nu inte mycket att tillägga om Sten Erlings
barndom.
Ofta låg det en tung och grå dimma över den, ofta en
åskstämning, som kunde tyckas outhärdlig, fast den dock
uthärdades, och hur många av vårens bräckliga löften slogo
icke hagelskurarna ned ... ? Men nog lyste också solen fram
emellanåt! Det är barnets lycka, att det har så gott läkkött
och har så lätt att vinna befrielse. Ett träd kan brytas av
stormen eller ryckas upp med rötterna, då telningen — som
dock darrar för minsta vindfläkt — blott böjes.
Ser man endast till konturerna och utifrån, så var Stens
barndom ohyggligt dyster och glädjefattig. Ser man den
åter mera inifrån, så fanns där både det ena och det andra,
och vad där var mest av, går ju icke så lätt att räkna ut.
Gossen hade en andlig och kroppslig ömtålighet emot sig,
han led ofta svårt av sår, som i sig själva kanske måste anses
obetydliga. Men i skolan klarade han sig gott och hoppade
ett par gånger över klasserna, då en del av de förmögna
bondbarnen blevo kvarsittare. Kamraterna hånade honom
— 73 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
