Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallade på, när det gällde att få de grövsta sysslorna gjorda
— hon kom alltid så villigt, hon fick sjuttiofem öre och
maten för dagen... Och dock var hon den hjärtegodaste,
den klokaste och finaste av alla kvinnor gossen sett. Själv
tycktes hon inte ha några förebråelser mot livet. Allt efter
som håret grånade och ryggen kröktes, blev hon allt lugnare
till sinnet; den nervtrötthet som ibland hade plågat henne
förr försvann efter mannens död mer och mer. — Väl är
det slitsamt och fattigt, brukade hon säga, men det kan ingen
hjälpa. Det bästa är, att man har frid... Det enda, som
nu bekymrade henne, var den annalkande ålderdomen.
— Om jag bara finge vara kry, så att jag kunde arbeta
och försörja mig in i det sista, sade hon då. För till
fattighuset, dit vill jag inte rätt gärna...
Hon hade en barnslig skönhetskänsla. Hon satte sig
ibland före att köpa någon sak för att pryda upp stugan med
eller ett nytt klädesplagg till sig själv — bara något löjligt
enkelt och billigt ting, naturligtvis. Då gick hon och lade
undan någon liten slant emellanåt för den sakens skull. Men
ofta kom det något i vägen, så att pengarna gingo åt till
annat.
— Det får vara då, sade hon litet snopet. Jag hade ju
tänkt, att jag skulle fått till det där, men det är inte allt man
kan få, det räcker inte till allt.
-SS-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
