Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då tiden var inne steg majoren upp i ’katedern, bugade sig
siratligt mot församlingen och föreslog en fosterländsk sång
som inledning till föredraget. Alla reste sig utom den lilla
klungan vid dörren, som förblev sittande. Efter sången
började majoren sitt tal.
Det märktes, att situationen var något ovan för honom.
Han läste från papperet med ett monotont och högtidligt
allvar, som illa passade till hans utseende. Säkert var denne
herre en talangfull sällskapsbroder och i en lämplig
omgivning kunde han, då han höjde sitt punschglas för
fosterlandet, måhända vara hänförande, men här, inför denna
nyktra och bondskt högtidliga publik, var han som en fisk
på torra landet.
Han betonade emellertid länge och väl hur nödvändigt det
var, att landet ägde ett starkt militärt försvar till skydd för
hem och härd mot listiga och rovlystna grannar. Voro vi
värdiga ättlingar till Engelbrekt och Vasa, eller hade vi så
vansläktats, att vi med berått mod vedervågade landets
säkerhet och frihet? Kunde det i själva verket tänkas några
offer, som voro för stora, då det gällde något så heligt som
friheten? Dock — det fanns inte endast yttre fiender, det
fanns tyvärr även inre. Främmande läror hade spritt sig
i landet och utgjorde nu ett öppet eller förtäckt hot mot
samhällsordningen. En bonde skulle icke längre få sitta trygg
på sin fäderneärvda gård, själva äganderätten vara i fara
— 94 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
