Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammaldags arbetarkafé, som stavas med två f och accent
över e-et. Mot slutet av veckan hände det dock ofta, att
han saknade pengar både till bröd och kaffe.
Men värst var det med kläderna. De första åren hade
han aldrig några andra än dem, som han använde i arbetet;
de voro styva av intorkad olja var morgon, då han drog
dem på sig. Och skorna voro alltid trasiga. Om ’han satt
i en järnvägskupé eller i en möteslokal gömde han alltid
skorna under bänken, det blev en vana hos honom, som satt
i länge. Då han gick på gatan slavsade sulorna lösa, och
gatpojkarna började uppmärksamma honom och hänga efter
honom med glåpord. Att ständigt få gå med hela skor, det
blev till en dröm för honom, en dröm, som hägrade i ett blått
och ohinnligt fjärran.
Det hände emellertid, att hans äldre arbetskamrater ibland
åtogo sig egna småarbeten, som de utförde under kvällarna
och nätterna, och Sten kunde då, genom övertidsarbete hos
dem, förtjäna en extra slant. Han kunde få det därhän,
att han, hos någon jude, som handlade med avlagda kläder,
fick råd att köpa sig ett par begagnade skor, vilka dock för
det mesta voro antingen för stora eller för små och efter
ett par veckor lika trasiga som de gamla.
Han älskade verkligen icke sitt arbete. Han tog det som
ett nödvändigt ont, ett straff, som pålagts honom av okända
makter. Hans kamrater brukade om kvällarna besöka yrkes-
— 104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
