Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut stegrades hans motvilja till avsky och han hatade de
jubeltjut och de glada gnäggningar, de framkallade. Var
det människor, var det arbetare ? —
*
Ty han trodde på arbetarna. Deras var morgondagen;
tillsamman ägde de den fördolda makt genom vilken en dag
det nya riket skulle grundläggas, sanningens och
rättfärdighetens rike. Därför led han under deras tomma blickar och
råa skratt.
Att arbetarna voro bättre, sundare och rättsinnigare än
"borgarna", den tanken ville han ej släppa. Och dock
överraskade han sig stundom med att tänka motsatsen. Han
kände bönderna och arbetarna och han måste tillstå, att det
inte fanns rätt mycket av finkänslighet och idealitet hos
dem. De voro icke blott kärva och grova utan ofta tarvliga.
De hycklade och bedrogo. I deras familjeliv märktes icke
mycket av innerlighet och tillgivenhet. Hustrurna — även
de som icke behövde det — smusslade och köpslogo bakom
männens rygg, det var helt enkelt en vana hos dem, och
männen hade sitt för sig, som inte hustrurna skulle veta.
De voro liksom rädda för alla fina känslor och alla goda ord,
de skämdes för att visa ömhet och kärlek. Barnen gingo sina
egna vägar och växte snabbt från sina föräldrar. Han kunde
icke neka till, att andan ofta tycktes vara en annan i de bor-
— 106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:41:23 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jrporten/0110.html
