Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der; girigt hade han insupit vartenda ord och gömt det i
sitt hjärta. Och han hade lagt sin sista skärv till den
kollekt, som togs upp för att stödja stridande klassbröder.
Sedan den dagen visste han vad han hade att göra i livet
och hur han skulle ta hämnd på sitt hårda öde. Himmelen
ljusnade över honom, han hade fått en nyckel till livet, ett
stort mål att arbeta för. Hans sinne hade törstat efter något,
som kunde hänföra, efter en tro, som han kunde arbeta för.
Nu hade han den — vingskruden, som bar honom över
vardagen. Han ägde Sanningen, utvecklingens gud var när
honom. Vårens vindar fläktade kring hans panna,
pingstdagens eld utgöt sig över honom. Han hade fått en religion.
Och han hade funnit sitt tempel. Det låg ett litet Folkets
Hus vid en av stadens sidogator. Det såg icke mycket
tem-pellikt ut, men det hade röda gardiner för fönstren och en
röd fana svajade över taket. Där hade den socialistiska
ungdomsklubben sina möten, och dit sökte han sig. För honom
var det högtid, var gång han gick till dessa möten. Han blev
den yngste medlemmen i klubben och även den mest
"proletäriske". Ty det var ingen av de andra medlemmarna, som
var så fattig, att han måste gå till mötena arbetsklädd. Men
vad gjorde det väl här? Hans dåliga kläder vittnade ju icke
mot honom utan mot samhället och revolutionära människor
sågo ju förresten icke till kläderna... Det var blott
kälkborgarna som fäste sig vid sådant. —
— 109 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
