Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Sten fäst sig vid, ögonen voro djupa och klara och han
var vänlig. För honom berättade Sten att han var -husvill
och bad om råd. Det blev för drygt i brädstapeln i längden.
Han berättade verkligen för Sommar att han legat där de
sista nätterna; sådana saker brukade han eljest inte låtsa
oin för någon. Folk gjorde sådant väsen av det och blevo
så medlidsamma.
Men Sommar bara log litet, han tyckte visst inte, att det
var något konstigt i det, att han bott i en brädstapel.
— Ja, men då kan du få bo hos mig, sade han. Jag har
en liten kammare, som du kan få ha alldeles för dig själv.
Du får betala två kronor i veckan, om du har råd till det.
Och är det någon vecka, då du inte tycker dig ha råd, så ta
vi inte det så kinkigt.
Det var ju en märkvärdig tur — och en märkvärdig man,
den där tyste, kloke "profeten"!
Intrycket förstärktes då Sten kom till hans hem. Det var
så enkelt som vilket annat arbetarehem som helst, men allt
var väl ordnat och stilla och fridsamt. Hustrun var blid och
god som mannen, men lättare och lekfullare till lynnet. Hon
hade ett så lustigt utseende, då hon iakttog något eller
lyssnade till någon — hon satte upp näsan litet och blicken
skärptes men på samma gång lyste där ett gott löje inne i
ögonen — alltid när hon tänkte, log hon samtidigt. Sten
fann henne förtjusande, så glad och allvarlig, som hon var
— i 129 —
7fin del, Den trånga /•orten.
0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
