Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka. Men Sten menade, att det var väl värt att gå en
dubbelt så lång vägsträcka, för att få se och höra en
sådan man.
Den efterlängtade dagen gick in med blåst och snöslask,
men det fick inte avskräcka. De hade varit ute i värre väder,
båda två. Några timmars vandring genom rusk och
snösörja — vad betydde det också för en härdad stenhuggare
och en adertonåring med revolutionspoesi i blodet? Sten
hade visserligen dåliga skor, men han hade lagt ett par gamla
galoschsulor inuti dem, och på så sätt klarades vätan
någorlunda.
De kommo till staden i lagom tid och funno den stora
Folkets Hus-salen redan överfylld av människor. De flesta
voro arbetare, men även borgerskapet var talrikt företrätt.
Sten och hans kamrat ställde sig vid dörren, våta och leriga
som de voro. Strax efteråt gick ett sorl genom salen och
Lundmark gled i Valbergs sällskap uppför gången mot det
rödklädda bordet. Det var en ung, finbygd och spenslig
man, gestalten var något böjd, men det bleka ansiktet hade
något bittert ynglingaaktigt över sig och vittnade om en
egendomlig sammanpressad energi. Han var just sådan som
Sten alltid tänkt sig typen för den verklige revolutionären.
Och detta intryck förstärktes, då han började tala.
Stämman var oväntat kraftig och tycktes komma djupt inifrån.
Genast han framträdde ryckte han åhörarna med sig, sat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
