Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än spejade en desperat och hemlös tvivelsjuka genom
raderna. Redaktör Lundmark, som alltjämt tycktes omfatta
honom med förväntansfull vänlighet, fann sig till slut
föranlåten att varna honom för detta planlösa grubblande hit
och dit. "Se bara till att du vårdar gnistan, Erling", manade
han, "och akta dig för att grumla dina källsprång. Håll dig
till livet hellre än till böckerna! Det är mer än en, som har
fått sin syn förstörd genom att stirra för länge ut i rymden."
Men böckerna, de voro ju ett utflöde ur verkligheten, de
speglade ju livet? Och han var ju så gränslöst okunnig om
allt. Diktens stora namn lockade honom med en sällsam
trollmakt; det var dock ett äventyr att söka tränga ett högt
namn in på livet, ett spännande äventyr som — blott han
förmådde glömma sig själv — beredde honom lycka. Men
lika mycket som till dikten drogs han till historien, som
återgav de svunna tiderna liv och skildrade hur människorna
levat och lidit. Det var dock intet uppbyggligt studium.
Han tyckte snart, att hela historien var som en enda blodig
trasa, över vilken ett Mefistoansikte böjde sig ned och
grinade. "Jorden är Herrens", stod det visst skrivet i Bibeln,
men den Herren måtte heta djävulen. Så det var i sin
ordning att djävulen, då Jesus frestades, blickade ut över
världen och bjöd: "allt detta skall jag giva dig".
Ack, du o förståndiga och oresonliga ungdom med din
känslosamhet, ditt självplågeri och din evinnerliga sömnlös-
— i 148 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
