Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvällen, gata efter gata, i förtvivlat hopp om att råka någon
människa att tala till, om också blott några likgiltiga ord.
Men det var sällan han träffade någon.
En kväll då han som vanligt drev omkring utan mening
och mål, dök det äntligen fram ett känt ansikte ur
folkvimlet. En lång gestalt strök tätt förbi honom — det var Fröjd,
arbetarskalden, massornas diktare. Han var visserligen
av-borgerlig härkomst och hade tagit filosofie kandidatexamen,
men han var ungdomens och arbetarnas skald, högt
beundrad-av dem och erkänd även av den borgerliga kritiken. Han
var så ljus, skalden. Han grumlade sannerligen icke sina
källsprång med grubbel, sådant låg icke för honom, han
föraktade alla grubblare. Och många järn hade han ständigt i
elden. Från början hade han väl varit en glad student
bland andra — möjligen litet gladare än andra — men så
hade han blivit revolutionär, börjat sprida
försvarsnihilistiska flygblad och häda Gud. Hans revolutionsdikter hade
en smittande fart och voro fyllda av en blåögd tro, som
aldrig stannade till för att se sig tillbaka. Det var helt få
av landets unga poeter, vilka ägde förmågan att behandla
sitt instrument så konstmässigt. Och han hade mer än en
sträng på det. Han skrev dikter nästan om allting — om
nykterheten, om den vegetariska dieten, om damunderkläder,
om bekvämlighetsinrättningar. Och alla hade samma
underbara flykt och samma antiborgerliga nonchalans. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
