Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var inte bara vers, han skrev. Med en vighet, som även for
en glad student måste betraktas som ovanlig, hoppade han
från en erotisk majdikt in på en avhandling över
Sturzen-Becker, därifrån äntrade han över till ett arbete om
borgar-kulturens undergång och hur lätt var icke sedan steget till
en modern revy för någon av de populära småteatrarna...
Stens tunga, proletäriska sinne hade, redan då han som
mest beundrade honom, förvånat sig över denna vighet. När
han nu såg den beundrade trubaduren, tänkte han icke
därpå. Det slog honom blott att han var så ljus och att hans
gång var så snabb.
Fröjd vände sig hastigt om.
— Var det du? Hej, hej — tjänare!
Han talade andtrutet och fort. Det var hans sätt. Sten
tyckte, att det lät, som om han härmde taltrasten.
— Jag är på väg hem — skall du följa med ? Sitta och
prata fem minuter — vi ha visst inte träffats något
vidare ...
— Jo tack, det gör jag gärna.
De hade verkligen icke träffats mycket. Uppe i
ungdomsförbundets högkvarter hade de ju sett varandra en och annan
gång, hälsat och bytt något ord. Men det var allt.
Skalden bodde i en präktig dubblett i ett stort och pampigt
hus. Han pratade oavlåtligt, ställde då och då en fråga till
— i 159 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
