Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vad tar det åt dig Erling? När inan hör dig, är det
som man lyddes till en insändare i Aftonbladet. Våldet kan
inte undvikas, som tiden nu är! Och det är väl skillnad på
vem som använder det och vad det syftar till.
— Ja, det är det. Jag förstår också att den sociala
kampen och den sociala maktutövningen ännu så länge, och
säkert under oöverskådliga tider måste ha våldet till
förutsättning — våldet i vissa former. Men det är verkligen skillnad
på vem som använder det, om det är en vis eller en dåre.
Och att våldet skulle vara vår ende frälsare, det är just en
dåres påfund. Vad skulle det frälsa oss till? Äro dessa
våldsförkunnare stora och goda människor, som ha ett rikare
livsinnehåll att bjuda mänskligheten, äga de tjänliga verktyg
för att fila av våra andliga bojor? Nej, de äro obildade
knektar — duktiga intrigmakare och demagoger men andliga
nollor. Ett nytt preusseri och en osund lösdrivarkultur —
det är vad de ha att skänka oss — ja, se just på Ryssland!
— Jag har varit i Ryssland, sade den ene av agitatorerna,
jag är nyss hemkommen därifrån. Och jag vet att du ljuger.
Du skulle se den härliga ryska ungdomen, hur den strålar
av kärlek till revolutionen och du skulle se de gamla
gubbarna, som nu sitta på skolbänken och skriva bokstäver med
darrande händer. Och de ryska kvinnorna — jag glömmer
aldrig de små ryskorna... De ha levat upp i känslan av sitt
nyvunna människovärde och brutit de konventionella banden.
-165-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
