Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade mig visst en gång, att jag ej sett människorna, och du
hade rätt. Den tiden var "folket" för mig en abstrakt
massa, en ideell storhet, jag såg väl att den och den var
låg-pannad och tomögd, men ändå — Gucl vet hur jag kunde det
t— inbillade jag mig att alla tillsamman bildade en grund
att bygga nya världar på. Men när man sedan ser, att det
finns ingen sådan där ideell massa utan bara en mängd av
enstaka människor, när- man går där med sin brännande
tanke och söker och söker i förtvivlan — vad alla
lyckodrömmar bli oändligt avlägsna! Jag går på gatan eller jag
sitter i en spårvagn och betraktar människorna och nästan
alla — om i arbets- eller högtidsdräkter — äro de skumögda,
slappa, tomma, deras drömmar krypa efter jorden och deras
lidelser äro simpla och tarvliga. Giv den hungrige bröd på
det att han må bli mätt, det är ju bra, det är ju riktigt —
men inte växer han därmed en halv tum i höjden. Och
när jag ser våra så kallade ljus- och frihetsmän, flottiga,
självbelåtna, småsinnade, så förstår jag ju — förstår
äntligen — att det heller aldrig varit deras mening på fullt
allvar. Kälkborgaren leder världen och till kälkborgerlighetens
hoar hungrar mänskligheten.
Från min barndom minns jag ett ord, som min gamle
söndagsskollärare alltid höll styvt på —: var bara trogen i det
lilla. Där ha vi det! Aldrig förkunna de troheten i det
stora. Gå bara på mötena, giv. tio öre ibland till hednamis-
— i 170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
