Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En pojke kom och bjöd ut kvällstidningarna. Sten köpte
en, gled över nyheterna och hittade en uppsats om Almqvist,
en lång och doktoral avhandling, som behandlade frågan
om den store diktarens påstådda brottslighet. Men där fanns
ett citat i artikeln, ett par satser, som lyste som en tindrande
stjärna över det hela: "Ett, o hjärta, kan du icke ännu —
du skall lära dig värdera den kalk du fått att dricka och
korset skall du nalkas utan skrynklor i pannan. Med glädje
skall du sörja, annars är det till ingenting."
O stolta ord — o stora, älskvärda människohjärta! Att
icke blott tåla den bittra kalken, men att värdera den, att
göra all sin mörka sorg till ett ljust och vänligt sorl av
glädje... det var levnadskonsten för de goda och trogna
själarna. Att vara ett mörkt och djupt hav men skimrande
av sol och alltid smekande den gråa stranden med långa,
mjuka vågor...
Ynglingen tog upp en penna och skrev något i en
anteckningsbok, han lade ned den, tog upp den igen. Det blev en
liten dikt:
Var sann! I sanningen blir återlöst
det barn, vars klagan stiger ur ditt bröst.
Hur du må hatas för din sanning — lär den!
— Vad gör det dig, som ej har hem i världen!
— i 186 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
