Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart Sten kom tillbaka till Stockholm, gick han till
posten för att efterfråga brev. Han fick ett — det var från
Sommar.
Broder, skrev han, jag fick ditt brev och det överraskade
mig ej. Jag väntade ju, att du någon gång skulle låta höra
av dig... I ditt brev kände jag i mångt och mycket igen
mig själv — människorna äro heller inte så olika, som de
själva tro. Visserligen äro de mycket olika, när de leva på
ytan, men ju mera de gå in i sig själva och ju mera de lägga
bort av sin förställningskonst, desto mer likna de varandra
och bliva ett. I själva verket äro de som stenar, sprängda ut
ur samma berg — ett stycke är mindre, ett annat större, men
arten är densamma. Och om än vår utveckling haft ett olika
förlopp, så tror jag dock, att jag förstår dig — så väl som
en människa någonsin kan förstå den andra.
Det finns ett gammalt ord, som säger, att gudsfruktan är
vishetens begynnelse. Och så är det! Men gudskärlekcn
är vishetens fulländning.
— 200 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
