Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastern blinkade mot spisen, där Angeli stod och sysslade
med kaffet.
— Se, vi ha då åtminstone mjölk till pojken, se.
— Ja, se det ha vi här också, sade Sten. Nog för vi haft
det bekymmersamt, Angeli och jag, men svultit ha vi inte.
Det jag påtagit mig, det ämnar jag klara upp. Och jag
tror knappt att Angeli vill flytta...
— Hellre ginge jag väl i sjön, sade hustrun, än jag
flyttade tillbaka dit upp.
Fastern gick bort till barnet och jollrade i ynkande ton
med det.
— Men det stackars barnet, det stackars barnet...
— Är det något fel med barnet?
— Ack, barnet, det vill jag ändå ta med mig.
Stens läppar skälvde. Han förlorade besinningen.
— Ingenting har jag bett er om, ropade han, och
ingenting ohederligt har ni att förebrå mig! Vad vill ni här?
Drag åt helvete, människa, och låt oss vara i fred. Förskona
oss från edra besök och förskona oss från edra
gudsnåd-liga brev!
— Där ser du, Angeli — där ser du... Jaha, adjö då,
och skyll dig själv, Angeli.. .
Hon gick, det blev tyst i huset, det var endast hustruns
snyftningar som hördes. Sten skulle också velat kasta sig
ned och gråta, men han kunde ej, fastän hans lemmar ska-
— i 216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
