Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - I - Vid frusna rutor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID FRUSNA RUTOR.
K vallén är gnistrande kylig
och mörkret spinner sitt garn
— vid frusna rutor sitter
en mor med ett litet barn.
— »Ä mor, de stjärnorna klara,
säg, varför gnistra de så,
vad finnes, du mor, där bortom?»
— »Ja, det kan jag ej förstå!»
»Säg, mor, bortom alla husen,
långt bortom gatorna här,
säg, lysa större stjärnor,
säg, är det varmare där?
O se, varför fryser rutan,
din kind är så blå, så blå!
När få vi mat och brasor?»
— »Mitt barn, o, fråga ej så!»
— »O mor — så säg mig, du kära,
varför vi föddes, vi två?»
— »Var tyst, var tyst, du lilla!
Hur kunde jag det förstå?»
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
