Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - II - Min gamla gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ung och mörk och vek vid sina noter
jag ser en flicka och på en divan
bland tonerna och böckerna och ljusen
en mörkhylt yngling med en mörklagd man.
Jag ser, de äro syskon, att de vaggats
i vita vaggor av en mor som smekt
de sköra plantorna. — Jag drages våldsamt
till fönstrets ljus som faller på mig blekt.
Ty se ... den veka lilla vid pianot,
som slår med mjuka fingrar sina slag,
hon är — jag ser det nu — min egen syster
och gossen i divanen, det är jag.
Och hon, som smekt i lugn och solig lycka
vår varma barndom, är min egen mor
och denna vita gård med varma salar,
det är den gården, där min fader bor.
— En hund som skäller. .. Fan, jag står och drömmer!
— Mitt hem är Ingenstans och inte här!
Min syster frös ihjäl när hon var liten
och mor är böjd utav ett livs misär.
Min far är också död — det angår ingen.
— Jag tar min säck och lunkar inåt stån
och frågar trött en karl med blanka knappar
om husrum åt en hemlös fattig fan.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
