Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - II - En skymningsstund med livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock vill jag dricka, kära, ur din kanna
och aldrig mera vill jag dig förbanna.. .
Förlåt mitt barnsligt heta, dumma hån!
Så kyligt hård som du jag själv mig känner
— o, Liv, förlåt mig, låt oss bliva vänner!
Giv mig din sannings nakenhet i lån!
— Så sällsamt tyst och kallt mitt rum är blivet. ..
Här sitter jag och talar tyst med Livet,
ej mer som barn, men som en ung rebell.
Det faller frost i våra ögonfransar.. .
En ensam liten stjärna ler och dansar
— vad aftonrodnaden är röd i kväll!
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
