Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - Inledningsdikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ni tappra, som sonat de svikandes brott och fallit för
rövares dorn,
som barn ha ni rört vid mitt hjärta och drivit min
längtan i blom.
Nu stiger solen allt högre upp och tiden kallar mig man —
men när blev mannen den stolta bild, som ynglingen
drömt sig sann?
Ty vi — så göra de flesta av oss — som dyrkade er
som barn,
vi låta det bästa hos oss bli mäld i svaghetens själakvarn.
Vi skapa en värld utav osamse ting, av eld och vatten
och luft
— en dag åt vårt flammande vanvett och en åt vårt
bleka förnuft.
Så blev vår bragd blott en vacker byst, som prydde vårt
arbetsbord,
så blev vår längtan en sky som drev och gärningen
tappra ord.
Och tacken åt eder, som togo vårt kors och bröto vår
tyngande black
blev fattiga böner och visor och tomhänta tiggares tack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
