Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - De två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo väl! — och dock: bland drömmarna som kärleken
er gav
att hämta kraft och styrka ur och vila er invid,
den allra, allra högsta var drömmen om en grav,
en hjältegrav gemensam, om ni föllo i er strid.
Jag vet det, där ni stodo inför Dödens öppna dörr,
de bävade av lycka edra unga hjärtan två,
ty borta var all tveksamhetens blekhet ifrån förr:
det stoltaste av löften i fullbordan skulle gå.
En grym och bitter död — vad mer — ni föllo arm i arm
och edert blod flöt samman till en källa djup och röd.
En sorgtung sky strök solen bort, men vårens vind sjöng
varm:
»A, hjältar, hjältar, hjältar— jag skall sjunga om er död!»
Suomi, arma, fagra land, du ser det ej ändå,
att endast dina bästa barn kan dö på detta sätt,
att slås de tusen gånger ner, till seger dock de gå,
ty deras krav är livets krav och deras sak är rätt.
Som pilgrim vill jag draga bort med staven i min hand,
dit hän, där edert Golgata och ert Pantheon blev,
och söka ibland kullarna av blodbegjuten sand
till dess jag finner den, där ni ert hjälteepos skrev.
Då vill jag trött mig böja ner och höra hjärtat slå
mot jorden, där ni gömdes och hämta eld och tro.
Och stark som ni och stolt som ni tillbaka vill jag gå,
tyst leende till bragderna där livets skördar gro.
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
