Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - Tigarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
O, så ni gräto och ledo, gripande flinkt edra pennor,
fyllande borgarebladen med varma och ömkande ord!
»Humaniteten» förtrampas! Rikemanskasten, som frossat
högt på de trälande massorna, köres med våld från sitt bord!
Å, vilket namnlöst elände, kantänka! — Säg, äro ni nöjda
nu, när de segrande herrarna gå över trålarnas lik?
Blodet som ropar till himlarna nu, finnes ingen som hör det,
ingen som ser de marterades kval eller hör deras skrik?
Grinande Hämnden och Hatet vandra sin väg över liken
skjutande barnen i vaggorna, vanvettigt lystna till mord.
O, ni som talade nyss så förföriskt för humaniteten,
ha ni ej längre ett enda vackert och ömkande ord?
Bara ett enda? — Ni tiga och snarka så ljuvligt i sömnen;
störas ni ej i er vila av drömmar om fasor mer?
— Nej, så låt tigarna vara! Sov ni och snarka, förrädare!
Folket som kämpar för framtidens rike är färdigt med er!
Väl ha vi sjungit er lovsång, väl ha vi kransat och krönt er,
hört edra ord såsom lärjungen lyssnar till mästarens tal,
men vi ha också fått lära oss hur edra gärningar tala,
sett hur ni fröjdats i solen, när vi burit skuggornas kval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
