Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - Mitt eget - Det största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET STÖRSTA.
Jag är dock alltför god att följa hopen
och du för ren och sann att som de flesta
la livets dryck utur de gamla stopen
och som betalning ge ditt hjärtas bästa.
Jag vet, jag föddes likväl till att bära
en morgonstjärnas stråle i mitt hjärta,
och du var likväl solen allt för nära
att låta Mörkrets händer själen svärta.
Vi måste resa oss och gå mot stormen
och ropa nej när hundra tusen jaka,
vi måste äga mod att bryta formen
och blicka fram, när andra se tillbaka.
Vi måste pröva våra armars styrka.
Vi skola le mot mängdens svängda färlor
och bygga ensamma vår egen kyrka
av våra egna hjärtans gömda pärlor.
Och fick jag sedan aldrig lager bära
och fick du ej som brud med myrten krönas,
så räddade vi våra själars ära,
det största — alltför stort för att belönas.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
