Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havets klockor (1923) - Den märkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MÄRKTE.
Till hemlöshet var jag kallad,
min stjärna var kall och blek.
Min barndom var ingen barndom,
min lek var ingen lek.
Men den som fått allt försaka
och ständigt en främling är,
hans längtan får jättevingar
som vitt över djupen bär.
Och genom åren hans hjärta
skall älska det rike ner,
som så förgäves han sökte,
o människor, ibland er.
Nu har jag mitt hein, min glädje,
nu vet mitt hjärta ett bo,
nu har det slagit till barnets
högt längtade land en bro.
Dock — den som så tidigt måst sänka
sin blick i tomhetens hav,
hans främlingsmärke på pannan
kan ingen lycka två av. —
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
