Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havets klockor (1923) - Den döda fågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–Du döda fågel, hur glättigt förflöt icke ditt
liv, hur blomlikt stilla förbränn icke elden i ditt bröst!
Oskuldsfull och bekymmerfri har din sång förtonat,
och utan ångestplågor har du i kväll fallit tillbaka i
jordens alltid öppna modersfamn. —
Någonstädes långt borta hör jag en människas skrål,
ett vilt och genomträngande tjut, likt ett
mänsklighetens förtvivlade nödskri efter frid. Jag ser röda
stjärnor vandra över mitt huvud, lidande världar, som
brusa fram genom stumma rymder. O Ångest, o
Lidande, genom hela världsalltet ropar och gnistrar du!
Du döda fågel, du heliga Glädje bortom ont och gott,
bortom längtan och fruktan, är du icke det enda rätta
tecknet, fullkomningens tecken? Och skall du icke
sjunga för mig en vårlig morgon, då jag är som du varit,
då allt är som du?–-
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
