- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
31

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Dan Andersson - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke umbärandena i sig själva, icke det, att han har så
ringa del i vad krämaren benämner »livets goda» —
icke det, att han till exempel måste nöja sig med ett mål
mat om dagen, eller att hans kläder äro dåliga. Det gör
honom intet, han tänker knappast därpå — så länge
ingen påminner honom därom. Det svåra i fattigdomen
börjar först därmed, att han icke kan gå ut på gatan
utan att verka »misstänkt», begrinas eller mötas av
människornas sötsura »medlidande», då man runt
omkring honom beskärmar sig över den förfelade
existensen... ja, eller också kan det ligga däri, att han ser
sina närmaste, för vilka måhända icke samma kraftkällor
ligga öppna, lida nöd. Den stingande udden i
fattigdomen är alltså icke — för hans vidkommande — själva
försakelsen, utan de andra människornas dumhet och
nedrighet eller hans egen medkänsla. Det är häri det
bittra ligger, och här fordras det en nästan övermänsklig
fond av kraft, vishet och överseende för att alltid kunna
bevara sitt goda lugn, sin lyckliga tanke.

Lidandet hör samman med jorden, om ock dess former
kunna växla. Människans väg måste gå genom lidande
och trångmål till lycka och frihet. Samhällsformerna må
variera, man må reformera och revolutionera, det skall
dock alltid finnas luckor att fylla, det skall alltid finnas
lidande, även i yttre (social) mening, i varje fall så länge
människorna icke allmänt höjt sig till ett högt förnuft.
Detta var också Dan Andersson medveten om — han
hade ingen barnslig övertro på någon social
helbrägdagörelse.

Det finnes i De tre hemlösa ett litet etsande stycke
som handlar om en halvblind och förkommen man, vilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free