- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
32

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Dan Andersson - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arbetar som hantlangare vid ett banbygge. Kamraterna
driva med honom för att han är tafatt, för att han bär
glasögon, och för att han är allvarlig och finkänslig.
Han lider, men känner det på samma gång som en lycka
att kunna förtjäna sitt eget bröd, och gläder sig över
varje litet framsteg i arbetet. En kväll då han skall gå
hem, kommer en av »kamraterna» (en »revolutionär»
av det sluskiga slaget, starkt men sant tecknad) till
honom, och ber honom, påfallande vänligt, att i sin
ryggsäck medtaga ett parti dynamit till en barack en
fjärdings-väg fram efter vägen. Den blinde släpar med sig bördan,
förvånas över dess tyngd, men känner sig på samma
gång nästan glad över att få bära den. De erkände ju
honom nästan som kamrat. »Dessa rallare kanske ändå
inte voro så i grund och botten ohyfsade som han trott.»
Han går i ljusa tankar: — han kan själv förtjäna sitt
bröd, ögonen skola kanske bli bättre ... Så rycker det
plötsligt till över pannan, det bådar intet gott, »så
kändes det alltid, när synen började bli sämre». Han
sätter sig ner för att vila.

»Han kom helt avsiktslöst att sticka ned handen i
ryggsäcken, och stötte emot något hårt, och så kände
han hur hans kinder hastigt rodnade och hur hjärtat
slog litet hårdare. Och så tog han långsamt upp några
stora stenar ur säcken.»

Den är, denna lilla skildring, en symbol för människans
hela nöd och på samma gång för människornas djävulska
råhet. Men världen blir icke bättre, så länge vi narra
vår blinde broder att bära stenar, för att tillfredsställa
vår egen simpla nöjeslystnad.

Vad som intresserade »proletärdiktaren» Dan Anders-

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free