Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Dan Andersson - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har genomkämpat något och känner mig på
samma gång lugn och maktlös», skrev han, ej långt före
sin död till en av sina vänner. Och han skrev på en bok
— en fortsättning av David Ramms arv — där han
äntligen hoppades kunna säga något helt och positivt. Till
vad resultat hade han väl kommit, vad var väl det
positiva han väntade på att få uppenbara?
Det ligger över några av hans sista dikter något av
kärleksfylld, lugn, heroisk resignation, ett svalt skimmer
— solnedgångens — men soin kunde ha varit inledningen
till en ny — lugnare och friskare — period i hans liv
och hans diktning. Kanske hade han kommit till en
ödmjuk tro och tilltro på samma gång till livet och till
det outgrundliga, som är bortom och större än
människolivet? —
V.
En verklig författare är en människa som strävar efter
sanning och fullkomlighet, och hans skrifter är den
journal han för över livskampen och dess resultat.
Kampen för han blott för sin egen skull, så som det är
varje människas plikt att kämpa för sig själv, men genom
sina verk skall han tjäna de andra människorna till nytta,
hjälpa dem att leva, vara dem en andlig lärare.
Diktaren — liksom filosofen — är att likna vid
soldaten, vilken skickas ut i mörkret och farorna för att
rekognoscera och som sedan har att avgiva rapport, tala
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
