Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Vilhelm Ekelund - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall endast kunna finna så mycken skönhet som du bär
inom dig själv.» Det är av betydelse hur man inriktar
sina dagar, hur man läser sina böcker, hur man bär sina
bekymmer, med vilket sinne man går ut på sin promenad.
Det finnes mycken bullrande »livsglädje», många
tomma och simpla människor, som gå omkring och tro
att de illustrera »lyckan». Men den sanna livsglädjen
har blott denna bild: en människa, som under en hög
himmel vandrar stilla mot ett skönt mål, och vars alla
upptäckter göra hennes blick djupare och vissare. Det
har funnits människor, vilka vandrat sin väg så, i ett
skimmer av den skönaste helgd och gratie. De
människornas spår äro, framför andras, värda att söka, och
de böcker vilka uppenbara dem äro de bästa böckerna.
Emerson säger om Goethe, att han har »återställt åt
böckerna något av deras forna makt och värdighet».
Dessa ord, vilka väl äro de bästa man kan säga om
böcker i våra dagar, kunde sägas om Vilhelm Ekelunds
böcker. Det torde knappast finnas någon svensk
författare, som har mera att säga de verkligt
bildningssökande än han.
II.
Den stora lyriken måste vara fylld av ett koncentrerat
själsligt innehåll. Ju starkare och mera koncentrerad
känslan är, desto mäktigare bli ord och rytm. Lyriken
förbjuder energiskt varje uppblandning med
oväsentligheter. Den skall belysa, befria och snabbt och kraftigt
slå undan bommarna från själens fönster.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
