- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
45

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Vilhelm Ekelund - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rimmet kan nog ha sitt berättigande, men det är alltid
ett svaghetstecken, när en skald menar att det är
oumbärligt. För den medelmåttige poeten är rimmet
nödvändigt — för att bemantla innehållets svaghet. I
förening med den givna rytmen smeker det örat, det har en
sövande förmåga och invaggar sålunda läsaren listigt i
ett tillstånd av likgiltighet för innehållet. Men god vers
skall ju i stället verka väckande, väcka till aktualitet för
det som utsäges. Dessutom förleder rimmet lätt till
oärlighet. Poeten frestas att, mer eller mindre, lämna sin
ursprungliga tanke i sticket för att få »ett gott rim»,
vilket naturligtvis sker på bekostnad av diktens sanning.
Men hos de flesta poeterna kan man ju över huvud taget
icke alls tala om någon tanke, ty vad som framför allt
utmärker deras verser är ett tanklöst frossande i vaga
och oordnade »stämningar».

I de flesta vers — även i ganska goda sådana —
finnas onödiga ord, nödfallsord uppletade för att få
metern korrekt. Men det är klart, att varje onödigt ord
förtunnar dikten, liksom en oäkta länk i en kedja
förringar kedjans helhetsvärde. De onödiga orden inkräkta
på de övrigas värdighet — de mista en del av sin tyngd
— och man lyssnar icke efter orden med samma
spänning, då man vet, att en del av dem äro likgiltiga ord.

Den fria versen fordrar, på ett tydligare sätt än den
bundna, inre nödvändighet. Den fordrar stort innehåll
och tillåter endast de mycket sägande orden — ord »med
stjernetegn på sin pande».

Ekelund har, som den djupt pietetsfulle, andaktsfullt
hängivne konstnär han är, ett sällsamt sinne för ordens
valörer. Vilken rymd, vilken strålande gloria är det icke

45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free