Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Vilhelm Ekelund - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blå som ett hav var luften bakom trädet,
blå som ett hav och djup av mäktig stillhet
och eftermiddagsglansens stora klarhet —
Ett träd som alla andra, och dock — sällsamt!
förnimmer än jag varje linjes dallring
i detta stumma spel av ljus som rann;
och som en blixt, en gåtfull uppenbaring
stod denna stora själfullhet för mig,
vars väsen ej jag tyda kan men gläds
att kunna närma mig och ana.
(»Trädet» i Melodier i skymning.)
Eller han går bland blommorna, och stannar inför den
underbara månviolen:
— soliga klyftan upptill
är full av den sorlande sommar,
där dallrar törnros, konvolvel glad
och kaprifol i flamma;
de spela i vinden, de vaja mot varann,
de le och sjunga,
och alla blommor äro glada mot varandra,
och alla blommor äro vackra mot varandra.
Ingen dig ser,
ingen märker dig av de andra.
Var har du din vän, du blomma kall?
Eller kanske, när allt i slummer sänkts
och djupen blanka darra
och den tysta klyftan fylls
av svart och hemligt sus,
med stjärnorna du talar?
(»Lunaria» i Dithyramber i aftonglans.)
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
