Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Vilhelm Ekelund - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
Men Ekelund lämnade lyriken — som man lämnar
ett lockande men förstörande gift — och övergick till
prosan. Under de senaste tio åren har han uteslutande
producerat essayer och aforismer, behandlande
bildningsproblemet, levnadskonstens problem.
»Det är ju nästan omöjligt att leva!» utbrister Dan
Andersson i David Ramms arv, och många andra, av
större ryktbarhet än han, ha vittnat om livets omöjlighet
för den ärliga och känsliga människan. Vilhelm Ekelund
vill visa, hur det, trots allt, är möjligt att leva.
»De människor hos vilka människor kunna bygga och
bo måste vara de sanna människorna», skrev han nyligen
i en uppsats till Ola Hanssons sextioårsdag. »Hos dem
måste vara sanning. Ty icke är det meningen att en
människa skall vara en jagande och jagad, och inte kan
en sådan fatta det kloka. Visst är det meningen att en
människa skall vara en byggande och boende.»
Den andligen lidande och disharmoniske står —
naturligtvis så vida hans lidande icke blott är pose —
självklart över den »lugne» och känslolöse filistern. All
»weltschmerz» är ju icke koketteri — den som icke
upplevat världssmärtan har överhuvud ej upplevat livet.
Men allt lugn är icke heller filiströst. Den som har
kämpat sig till frid och lever samlad i sig själv står på
ett högre plan än den förtvivlade och rolöse, liksom den
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
