Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Vilhelm Ekelund - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
givelse åt det ödsliga, det sköna och det »gudomligt»
mänskliga.
Hur som helst: hans motvilja för »hinsides»-begäret
bottnar i hans lust till det klara och manliga och i hans
förälskelse i det jordiskt sköna. Han när en sorts
svartsjuka å den jordiska skönhetens vägnar gentemot den
kristna romantiken. Och han finner — i likhet med
Nietzsche, Goethe med flera — något feminint och
sjukligt i den typiskt kristnes upplängtan till en överjordisk
salighet.
Men är det då alltid säkert att den metafysiskt anlagde
också måste vara en svag och suckande, en den där går
med bindel för sina ögon, uppfattande jorden allenast
såsom ett fängelse? Kan man icke likväl tänka sig också
en kristendomens metron — en kristen typ med en av
kärlek och ödmjukhet betingad återhållsamhet? Den
skönt tecknade starjetsen i Dostojevskis »Bröderna
Karamasov» påminner om detta. —
I grunden är det väl, rätt förstått, så, att det djupaste
i alla de stora människornas vittnesbörd är ett och
detsamma.
VI.
Jag har här endast helt flyktigt kunnat beröra de
väsentliga sidorna och vägarna i Vilhelm Ekelunds
produktion och tankevärld. Har jag därvid likväl kunnat
uppväcka någons intresse för denne, såväl som lyriker
och som livsfilosof, sällsynt givande författare — må
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
