- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
63

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Sigbjörn Obstfelder - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sidan lever det allmänt sunda endast ett halvt liv. I
stället för att vara sanningen närmast, uppfattar den
»normale» blott det grövsta och ytligaste, medan den
andre, med sina överkänsliga nerver, ser och känner på
ett långt mera nyanserat — alltså sannare — sätt.
Allting kostar ju, och för att få ett mått mera av ett, måste
människan försaka ett mått av något annat. Nervös
känslighet är lika med en nervernas ovanliga finhet,
deras förmåga att reagera för intryck, av vilka de andras
icke beröras. Nåväl — »det är en sjuklighet», säger
Sören Kierkegaard om den religiösa idealiteten:
»sammaledes skall också stoppnålen tycka det vara en sjuklighet,
när den finaste engelska nål icke kan tåla detsamma som
den, förrän den märker något, eller skall bordskniven
anse det vara sjukligt, att den fint slipade, skarpa
kirurgiska kniven »icke kan tåla det allra minsta» utan att
det verkar på den».

Vår förmåga att uppfatta är ju relativ. Tänka vi oss
en varelse, vars sinnen, i förhållande till våra, ägde en
dubbel skärpa, så är det klart, att denna varelse skulle
uppfatta helt annorlunda och dubbelt så mycket som vi,
samt — på grund därav — även riktigare. Den skulle
uppfatta ting som vi icke ha en aning om, och därför ej
heller kunna dissekera och katalogisera. »Som der er
lyd, vi ikke kan fornemme, er der lys og farver, vi ikke
blir var. For en finere sjæl vil de farver, der synes os
sarte, være grove, de lyd, der synes os bløde, være vilde
og rå.»

Den enormt känslige pekar alltså, kan man säga, hän
över den vanliga människans ståndpunkt mot en högre
typ och en högre sanning. Tillvaron blir för honom så

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free