- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
64

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Sigbjörn Obstfelder - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

problematisk, emedan han, så att säga, måste leva i två
världar. Jordemänniskans uppfattningsförmåga är väl i
allmänhet just så skarp, som den passar henne för hennes
liv här. Men snillets är skarpare. Han är å ena sidan
icke mer än människa, å andra sidan är han mer. Hans
syn är skärpt både för det låga och det upphöjda, och
allt lever och strider i honom själv. Utåt måste han leva
i en värld som passar för andra — det finnes ännu ingen
värld som passar för honom. Han är som en människa
bjuden till fest, men som icke kan skaffa den föreskrivna
högtidsdräkten.

De andra människorna finna sig lätt och självklart till
rätta, men för honom ligger livsproblemet så: att komma
till harmoni eller gå under. Han måste finna en punkt
där allt väger jämnt, där han kan stå fri och osårbar,
och där han kan gilla allt. Han måste lära känna sin
egen styrka, som är frihetens förutsättning, och böja sig
för nödvändigheten. Om han förklarar allt gott, så är
det emedan han finner allt nödvändigt.

Kan man tro på en hela mänskligheten omfattande
utveckling mot en ädlare typ, då är »drömmaren», »den
märkte», en utpost på vägen till detta mål, en trevare, ett
löfte. I vart fall är han den absoluta sanningen närmare
än någon annan. Det poetiska är intet overkligt, nej, det
poetiska är strävandet till den högsta sanning. Den
djupaste poeten är den mest konkrete. Obstfelder var
om någon en »drömmare», men han var på samma gång
ovanligt konkret, ty han var djupt gripen av livet och
sanningen. Om man vill göra en jämförelse: — hur
mycket verkligare, fylld med mänsklig ande och
mänskligt kött och blod, är icke prästen i Obstfelders En præsts

64

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free