- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
70

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Sigbjörn Obstfelder - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

samklang, i lugn och glädje? Varför är det så mycket
stök, så mycken grämelse, så många trätor i
människornas stora hem? Varför är hon en dubbelvarelse?
Varför stiga och sjunka icke släktena liksom havets
svala sakta dyningar, stiga lugna mot ljuset för att med
samma lugn sjunka i det sköna djupet? — Även de
vaknaste utnyttja så föga av de möjligheter som stå dem
till buds. »Gud lever, kloderne ruller, blomsterne dufter
om os, farve føder farve, regnbuer stråler, skulde vi

ikke synge?–-Vi siger: veiret er godt i dag! Vi

siger: hvilket deiligt solskin! A nei, se fuldmånen! O g
vore hjerter skjælver ikke, vi kaster os ikke ned og
takker, takker, takker!»

Alla människor, vilka — såsom Obstfelder — gripits
inför det mänskliga, ha förstått detta mänskligt sjuka,
men samtidigt burit denna tanke inom sig: den som
kunde finna det sanna läkemedlet, återställelsens »röda
droppar», livselixiret! Den som kunde träda fram mäktig
och förvissad och säga med Kristus: »Min frid giver
jag eder!» —

Obstfelder har åter och åter blickat in i det mänskliga
lidandets problem, sett det från alla sidor. Han har
blickat ner i fattigdomens helvete och drömt om en
förnuftigare tingens ordning, ett jordiskt tusenårsrike. Han
berättar i En præsts dagbog om en utsliten gammal
gubbe — en människa dock! — i den mest stinkande
förnedring: sjuk, liggande på en eländig bädd, med
ohyran krypande omkring sig, eländigare än det sämsta
djur. Men han ser in i åldringens blick — och han ser
hur den söker sig hän genom fönstret, hän mot det
gåtfulla, "allt längre, längre. Inför denna blick står han

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free