- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
72

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Sigbjörn Obstfelder - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att betrakta jorden med förbundna ögon. Men det torde
ha funnits även en annan kristen typ. Såväl hos Jesus
själv som hos Franciscus — hur asketisk denne än var
— skymtar det en innerlig naturkärlek. De älskade Gud
genom naturen och naturen genom Gud. Och hos de
kristna typer Dostojevski framställer (till exempel i
Mysjkin i »Idioten» och Sosiina i »Bröderna
Karama-sov») finner man en extatisk skönhetsglädje, en
underbar naiv intimitet i förhållande till naturen, jämsides
med en hängiven Kristustro och Gudstro. För min del
kan jag icke finna något orimligt däri, att tänka mig en
kristen typ — eller i varje fall en religiös typ, ty
begreppet religiös är vidare än begreppet kristen — som
på samma gång vore en bejakare av jorden och
jordelivet och en fast troende på odödlighet och Gud.
Frågeställningen antingen-eller förefaller mera konstruerad än
naturlig. Det jordiska i betydelsen av det grovt sinnliga
ha ju alla andligt strävande, oberoende av riktning i
övrigt, funnit neddragande, värdelöst, »syndigt».
Varför skulle väl den religiöse vända sig bort från den
sanna jordiska skönheten — skulle icke hans Gud
uppenbara sig däri? Den är lyckligast — säger Emerson —
som genom naturen lärt sig att dyrka Gud. Det fjinnes,
så vitt anden är det väsentliga och icke dogmen eller
traditionen, ingen klyfta mellan jordisk skönhetsglädje
och religiöst allvar.

Obstfelder vittnar om detta. Han var en »religiös
romantiker» och en jordisk skönhetsdyrkare i en person.
Hans sista ord var väl detta: sök sanningen i det sköna
och genom det sköna. Fann han ett medel mot det
mänskligt sjuka, så hette läkemedlet skönhet. Hans sista

72

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free