Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Här är det stilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här är det stilla, här är det gott att bo. Jag har varit
ute i dag och strövat vida omkring. Det är vinter ännu,
men här är ändå mycket att se och glädjas åt. överallt
slingra sig vackra och äventyrliga stigar hän.
Jag går hemåt, då stjärnorna börja tändas. Här och
där ligger en stuga, vars fönsterrutor blänka fram mellan
de bruna träden. Där inne bo människor — människor,
som födas och dö och utkämpa sina tysta strider, dem
ingen känner eller anar. I kväll förefalla de mig sällsamt
heliga, dessa människoboningar.
Men jag hör det klara och glada sorlet av en bäck, och
jag slår upp mitt öga och tänker —: se, jag är hemma.
Jag ser in genom fönstren — ja, där är ju hon, min
hustru, hon lutar sig just ned över den minstas bädd, och
de två andra barnen leka och glamma friskt. Och där
sitter ju min moder och läser i den stora boken —
hennes huvud är litet, nästan som ett barns, och ansiktet
har en stilla, silverljus glans. Det står blommor invid
fönstret, och ett ljus brinner på mitt bord.
Jag står här liksom överraskad. Det förefaller mig,
som hade jag gått mycket långt, gjort en farlig och för-
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
