- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
105

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Du går runt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Du svek mig, ty i ditt hjärta var du själv en av dessa
spetsborgare som du förhånade —: varken kall eller
varm utan ljum–helt och hållet av denna världen.

Du talade om att rikta blicken mot stjärnorna, du
ville, att vi skulle spänna bågen och sikta högt. Men du
menade ingenting — du menade blott att vi skulle
beundra dina vackra ord ...

Du tillhörde samma fadda, tomma tid, som du sade
dig bekämpa, du var ett salt utan sälta. Du trivdes väl
i det vanliga, det bekväma, alla det gamla samhällets
laster, allt dess småsinne, all dess falskhet hade du i
blodet. Du var en av tidens många yrkespräster.

Du levde som alla andra. Du köpte dig kärlek — som
andra — du gav tiggaren halvt motvilligt din slant —
som andra. Du sökte bygga dig en framtid och göra en
god karriär — som andra. Du lärde mig den bittra
sanningen, att de klingande orden ofta äro värdelösa
mynt.

Och det var icke endast du, som var en dylik de tomma
talesättens man, ty de flesta som samlades kring dig voro
dig lika — ja, så lika, att den som verkligen trodde på
de stora profetiorna alltid blev löjlig i sällskapet. Där
han fattade idealet som rättfärdighet och sanning, där
menade de andra god mat, kläder à la mode, flera
teaterbesök och litet att göra. De sveko aldrig sin fana, ty
deras liv och ideal voro dem självklara.

Av de andra — de uppriktigt troende — var det några
som »sveko». De sveko väl icke idén, men de vände sig
bort från lögnen och förställningen, de gingo ut för att
få vara ensamma och tänka sina egna tankar över tingen.
De hörde sina namn ropas av en fjärran röst och kände

105

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free