Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Varför jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finns berg och vidsträckta skogar, sinå ängar och
åkertegar, en flod letar sig förbi här, och i sydvinden känner
jag havets närhet. Om våren och sommaren är marken
full av blommor, av vilka jag känner några till namnet
och de andra icke alls. Och djuren leva sitt
hemlighetsfulla liv överallt, glädja mitt sinne och locka tanke och
fantasi.
Här äro människor av alla slag — unga och gamla,
visa och dåraktiga, fattiga och välbärgade. Här finns
tro och tvivel, kärlek och hat, tungsinne och lättsinne.
Nästan alla typer, alla åsikter äro representerade här.
Här bo gamla, som tro att jorden är en stor fyrkantig
skiva med himlavalvet till tak, och unga, soin veta bättre
besked. Här bo kristna och hädare, några som tro på
en oförgänglig själ och andra, som mena, att människan
dör liksom fänaden. Några av dessa människor möter
jag dagligen och finner ett nöje i att iakttaga dem.
Och här har jag de mina, min hustru och mina barn.
De sätta beständigt min tanke, min karaktär, min kärlek
på prov.
Allt samverkar för att utveckla och bygga upp mig —
allt, från skyarna och bergen till min yngsta dotter, som
ännu icke kan tala, och den lilla blomman, som slår ut
sina kronblad vid vägkanten. Allt säger: se, jag är, tag
mig upp i dig! Allt har ett bud, en sanning att
förkunna mig.
Här är allt, hela livet, alla dess underverk.
Allt lär mig något om mig själv, allt lyser in i det lilla,
rike, som jag måste lära mig att förstå och behärska.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
